nattet

Idag sov jag länge som vanligt och åt tomtegröt och vörtbröd med leverpastej och rödbetssallad till frukost/lunch.
Senare blev det sång på bryggaren. Genrep inför julkonserterna som kommer hålla på ungefär hela veckan.
Fick hoppa in i en låt eftersom snön stänger in folk och busstrafiken är usel.
Så nu får jag iaf sjunga lite mer förhoppningsvis.
Sitter här hemma nu och är sugen på kinamat. Blir nog att smaska i sig lite sådant sen.

Jag vet att jag är tråkig. Sjukt tråkig rättare sagt. Men inspirationen till allt har blåst bort med snön.
Vad uppskattar jag egentligen? Jag har svårt att se det.
I lördags, när alla andra hade kul skulle jag tro. Då satt jag hemma och frös med min katt i knät, drack nyponsoppa och kollade på national geographics. Det handlade om faraonernas gravar, sen helt plötsligt avbröts programmet och allt handlade om stora fiskar som gav stötar istället.
Satt och kollade på akvariet med de nya fiskarna som vi har här hemma i vardagsrummet. Undrar om dom saknar havet?
Många av dom vet nog inte ens vad havet är. Dom skulle ju aldrig överleva där. Om vattnet är lite för varmt eller lite för kallt kolar dom ju direkt.
Har vi också blivit fiskar i ett akvarium tro?
Mitt rum är ungefär som mitt akvarium. Musiken är vågorna. Min kropp är ett akvarium. Mina tankar är vågorna.
Men i ett akvarium finns det inga vågor. Så jag som människa har ju en del av havet i mig.
Havet är nog räddningen för oss.
Utan vågor skulle vi vara lika invalida som dom små fiskarna som simmar i mitt akvarium.

Ibland är det sjukt segt att vara den som alltid håller i kameran. Man blir ju aldrig med på bild och jag som tycker det är så kul går miste om det. Visst, jag tar kort på mig själv. Men det är ju nästan enda chansen till att jag blir med på några kort. Jag liksom minns genom kort. Om det aldrig blir kort på mig , hur ska jag då kunna komma ihåg hur jag en gång såg ut, hur jag sminkade mig och hur krulligt mitt hår just var den där dagen då det snöade så mycket?
Fler människor borde skaffa sig kameror, dom kostar ju inte så mycket. Och sedan börja ta lite mer kort på allt.
Speciellt på mig. Hehe


Tänkte snygga till mig nu iaf, och ta lite kort på mig själv för att kunna sitta och pilla på något sen när jag slukar lite glögg. Chaooo !

En måste göra lista:

• Jag måste gå upp tidigare så jag både kan njuta av lite frukost och sedan inte missa dagsljuset.

• Ta kort på all vacker snö. Den är faktiskt mysig. Var ute i den nyss. Trots att det yrde runt. Man kunde inte ens se vart vägen fanns, utan allt var bara ett.
• Planera vad jag ska stoppa i mig varje dag.
• Börja sjunga mer, och leta upp okända låtar som kan göra än lite glad när det väl blir mörkt.
• Kolla igenom alla Harry P filmer och sedan se till att se den sista på bio.
• Beställa True Blood böckerna.
• Pussla ihop mina vackra pussel.

• Sluta vara en surkärring och lära sig att le och se saker från den ljusa sidan. Bli en optimist helt enkelt!

Finns säkert massa annat jag borde starta med eller tänka på eller ändra på. Men det kommer jag väll på imorgon för nu börjar jag bli trött.

Jag tar ett break från facebook. Det är ju inte mycket mer än skit och snack. Och när mitt huvud alltid ska försöka pussla ihop allt möjligt, tro massa saker, hitta samband , få upp falska verkligheter, så mår inte jag bra.
Så hejdå för ett tag.
Jag finns på min ank-msn och på mobilen.

Idag när jag vaknade första gången var det som om någon borrade eller kanske vibrerade i min vägg lite titt som tätt.
Jag kan inte förstå vad det kan vara eftersom jag bor i källaren och ingen är hemma. Jag hade en liten teori om att det kanske var några jordskalv som stökade runt lite. Men det kan det nog inte vara.

Just idag känns allt bara så tomt.Så tyst och på något sätt känns det som jag har hamnat ett år tillbaka. Det är svårt att förklara. Men känslan jag har i bröstet och kroppen känns så väl igen. Jag vet inte riktigt om det är bra eller inte. Men det är som om huvudet skulle vara inställt på "om två dagar ses vi". Att jag skyndar mig iväg när klockan är kvart över sex till ett annat hus och väntar där med en pirrande mage, förhoppningar och längtan.

Men det var som sagt ett år sen. Nu är inte något sig likt längre. Jag hoppas saker kan bli mer sig likt någon gång men då måste vi alla börja inse saker och ting.  Bestämma väg och känna efter i hjärtat vad som är rätt och vad som är fel.
Mognad kanske man kan kalla det för.


Jag älskar dig så..

Jag tror håret växer mer om man vattnar det ganska ofta och sedan ger det lite näring.

Tro mig !

Några dagar av mörker har infallit sig i mitt liv.
Jag hoppas allt fryser till is snart. Så att jag kan le igen.
Dom säger att jag måste lära mig andas. Men hur lätt är det när så mycket kväver mig?
Jag måste nog lära mig iaf. Det är tid för det.

av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. men han älskar oss ändå med så stor KÄRLEK.

Jag har en hel del bilder från helgens festligheter men har inte tillgång till dom än.
Jag har varit för lat och för rädd för att bli blöt för att hämta hem min lilla kamera som ligger hemma hos P.
Men när jag väl fått tag i dom så får ni se dom!
Ska dessutom försöka bli lite bättre på att ta mer bilder nu med min systemare.
Tycker bara det är lite synd att det ska bli så mörkt.
Jag behöver snön!

Allt är kaos. Jag vill bara sova och äta på mina gröna knapriga vindruvor tills jag kan börja andas igen.
Leva igen. Och slippa allt regn innanför mitt fönster.

Natten var en katastrof. Så många drömmar, så mycket människor på en och samma gång.
Sjuka, de jag hatar , de jag älskar , alla.
Och en fyrkant.
Satt och tänkte på den där fyrkanten i flera timmar. Förstod inte varför den var så viktig.
Jag såg allt framför mig. Jag ritar en fyrkant i luften för att visa något. Men visa vad?
Timmarna gick och natten försvann. Jag sov skavfötter. Ville helst bara försvinna. Kanske att någon hade kunnat slå mig i huvudet så jag hade fått försvinna.
Åkte iväg på cykeln senare och sjöng lite.
Sen var jag hemma igen och däckade i sängen när det fortfarande var ljust ute.
Tänkte äta glögg och pepparkakor som en försenad frukost nu, klockan halv fem på kvällen. Mitt rum är mörkt. Bara datorn är en ljuskälla. Snart får väll livet börja igen.

Idag har jag handlat på rumänienhjälpen. Det var halva priset på allt så mina saker gick på 80kr.

Igår drev jag och F runt på stan. Som vanligt gjorde jag av med lite pengar och åt min favoriträtt, bakad potatis!

Just nu känner jag mig faktiskt lycklig.
Det är en lustig känsla. Jag är alltid van vid att bära något som tynger mig totalt.
En sån där känsla då jag är nära till tårar.

Idag har jag spelat in några till låtar.
Det blev en låt som David Wall spelar till och jag sjunger.
Tycker den blev bra.
Dock gör youtube ljudet sunkigt.

Sunkfacebook är nere.
Jag är också nere, fast på mitt rum. Sitter här med tända ljus och sjunger julsånger idag igen. Det är mysigt. Känns som jag skulle kunna leva på det här hela vintern. Fast visst, det skulle nog va trevligt med lite sällskap också någon gång ibland.
Idag käkade vi på kina. Det blev min frukost.Väldigt god frukost faktiskt. Dom hade en ful lökstaty på resturangen och en kruka man kunde snurra på.
På vägen hem skrämde jag en tjock kvinna som tog upp hela gångbanan med sin barnvagn. Jag plingade på henne och sen kunde vi inte hålla oss för skratt.
Vi kollade lite på tv sen gick vi ut i kylan igen och gick åt var sitt håll.
Möttes gjorde vi sedan på facebook igen.
Men nu är facebook uff och nere.


Jag sa wäää till telefonen och han svarade mig med att säga " det spelas ingen musik"

Idag har varit en håkan dag.
Som ledde till att jag blev sugen på att sjunga.
Sjöng först håkan-låtar men gled sedan in på jultemat.
Blev peter jöback som sedan blev decembernatt.
Decembernatt blev inspelad och sedan tändes ett ljus.
Ljuset blev med på kort och det blev jag med.
Råkade få in en skruv i handen.
Det blödde men jag tog kort iaf.
Snart blir det nog ett smakprov på låten.
Och ni ska få lyssna på den.
Snart !

Ibland fastnar jag i någons ögon.
Jag bara stirrar och det är svårt att släppa blicken.
Det är som att ögonen fångar hjärtat på ett oanat sätt.
När man går där ifrån är det som en del av dig själv följer med ögonen du stirrat sådär hårt in i.
Och du hittar den delen av dig själv nästa gång du kollar den i ögon igen.
Eller så hittar du aldrig ögonen igen.
Eller så hittar du bara inte delen.

Resan började i den varma bussen som vi i vanlig ordning stressade till utan egentligen behöva stressa alls. Vi hamnade snett emot en ryss som hoppade på när vi stannade til vid en skog. Han tog kort med sin sunkiga mobil på allt, och det som var hans mål var ju självklart att ta kort på oss. Och visst lyckades han med det precis innan vi steg av bussen i Stockholm. Dumma Ryss!

Väl på busstationen så virrade vi runt som yra höns. Frågade folk hur vi skulle ta oss till hovet och alla surrade snabbt igenom en beskrivning som vi sedan glömde bort på bara några sekunder.
Efter att ha hungrat ihjäl på bussen slängde vi iaf i oss kinesmat som satt fint. Några lantisar från typ göteborg skulle tränga sig på vid vårt bord vilket gjorde att vi skyndande oss som attan och fortsatte sedan vår resa till tunnelbanan.

Väl där nere under jorden visste vi inte alls vart vi skulle ta vägen och förvirringen var total. När vi gått upp för massa trappor kom jag iaf på faktumet  att vi inte skulle vara över marken om vi skulle ta tunndelbanan. Så ner under jorden igen bland folk som lever i sina egna världar av stress.

Eftersom min gps är så sjukt bra så fattade vi inte vilket håll vi skulle gå åt lite senare, men som vanligt var turen på vår sida och vi hittade tillslut dit. Vandrade runt lite bland affärer och bestämde oss sedan för att sätta oss på något litet ölställe som liknade någon lustig fotbollsklubb med gamla gubbar.

Old School musik spelades och samtalen handlade om allt och inget. Dock ganska mycket om att vi nog aldrig skulle vilja bo i Stockholm för då skulle man dö av en hjärtinfarkt pga. alla stressiga liv som finns runt omkring.

Jag kommenterade att det var lustigt att man inte sett någon människa från Västervik under tiden vi satt där och i nästa sekund när jag kollar ut genom dörröppningen så ser jag ett känt ansikte. Ingen från Västervik, utan från Borlänge. Någon jag träffade på Håkans konsert för en sommar sen och där möttes vi nu igen i väntan på en annan Håkan konsert med konfetti och ljuvlig musik.

B och typ Mosa ? slog sig ner vid vårt bord och vi började peppa och samtala om Håkans nya låtar, och om att vi ifrån Västervik tydligen har en konstig dialekt.
Själv tycker jag ju att den är ganska normal och vi har ingen direkt speciell dialekt förutom när vi kanske säger vissa ord lite konstigt.

Några minuter innan konserten började gick vi med snabba steg till Hovet. Sa hejdå till borlängarna och gick vidare in på herrtoaletten där Em glömde sin handväska.

Precis när konserten drog igång var jiddret igång och hon fick springa och leta efter den värdefulla väskan med allt i. Som tur var hade någon lämnat in den och sedan fortsatte konserten i frid och fröjd med en underbar publik och konfettiregn.

Folla, pizza, brie och ölkorv. Jotack , det ska ju vara klass på det man stoppar i sig annars kan det ju va.
Vi hade det mysigt och spelade kort och hade tända ljus. Det är alltid en evig fight om lampan ska va tänd eller inte och allt slutar med levande ljus. Inte så dumt faktiskt men det som är lite trist är ju att det inte blir ljust utan bara mysigt.

För första gången så pratade jag faktiskt med hela familjen jag var hos och det var annorlunda.
Där satt vi alla bänkade framför idol och lyssnade nog inte så mycket på musiken utan satt istället och bedömde snyggheten på folk. Olle och Elin är klart snyggast tyckte iaf jag och K.

Den senaste tiden har jag kollat mycket på vampyrserier och jag lovar, tillslut börjar man tänka som en själv eller något. Inatt vaknade jag hundra gånger om och kollade på mig klocka som tickar. Tickandet blev tillslut så högt och kändes precis som om den tickade i takt med mitt hjärta så jag slet ut hjärtat på den så den blev tyst.
Sen varje gång jag vaknade tänkte jag "jag måste ha blod" eller "bara dom inte tar mitt blod,det är så värdefullt".
Då fick jag säga högt till mig själv. "jag är ingen vampyr och jag kommer inte missa bussen imorgon".

Jag blir knäpp när jag vet att jag ska ta bussen till något ställe eller rent av bara resa en liten bit och det blir ju inte bättre när man sover helt själv. Det är faktiskt hemskt att sova själv.Det är som en bit av ryggen bara domnar bort och är inte hel. Man behöver en till kropp för att allt ska kännas helt.

Snart sticker jag och Em till den stora staden. Där ska vi skrika (sjunga) oss hesa till min prins som sjunger om mig.
Alltså Håkan Hellström.
Åh va bra det här kommer bli.
Vi kommer säkert gå vilse, hamna fel och bara virra runt.
Men det är när man just är virrig och man kommer fel, det är sådant man sedan minns och kan berätta för alla sen.

Natten och början av dagen var en mardröm i regnkläder.
Det duggade ute och jag var tvungen att möta det face to face.
Nu kanske jag skulle ta tag i livet.
Det behövs verkligen.
Hej

Jag spottar blod. Kan inte röra mig känns det som för hela kroppen bultar.Det händer rent ut sagt nästan inte något i mitt liv idag. Jag lever i min mörka källare och spanar på True Blood.Känner mig nästan som en vampyr.

tankar slår mig varje dag.
de slår mig i huvudet och de slår mig i hjärtat så det bankar till lite extra.
ibland mår jag illa pga att dom slår mig i magen och då vill jag bara kräkas.
mörka dagar är vackra.speciellt när det regnar på fönsterrutorna och lämnar spår av tårar.
det är nog tårar från himlen som ängrarna fäller.
dom ser mörkret i världen och det lyser igenom hos oss här på jorden.
det är vi här i norden som får känna av det mest.
och det är nog för att vi har det bättre än andra.
vi ska känna mörkret som är på jorden.ta det till våra hjärta och sedan göra något åt det.
det är därför hösten och regnet och sedan snön finns.
det är tur han hittade på ljusen och elden till oss. annars hade det nog blivit lite för mörkt.
vi tar oss igenom det och blir starkare så vi sedan kan göra något.
ge något till hela världen.
en vacker dag.

Jag kände mig skev i ögonen när jag satte mig i den där obekväma stolen hos han Jonas, min doktor.
Han spanade med speglar i min hals och en stund senare fick jag byta om till den snygga långtröjan med knappar på och fick ta på mig dom där skeva sockarna som min narkosläkare sa var från 60-talet och borde utrotas.
Tanten som skulle sätta kanyl på mig failade rejält. Kände som dom stack mig femhundraelva gånger men egentligen var det bara fem gånger. Men fem gånger räcker gott och väl när man är rädd för sprutor och allt sånt dära.
Någon gång försvann det, en annan gång rullade de iväg, tredje gånger sprack det och fjärde gången var dom rädda att det inte funkade och femte tog dom blod från mig.
Dom skyllde på att jag var kall och tog därför värmesaker på mig som sedan brände mig på armarna.
Innan jag skulle sövas snackade jag och narkosläkaren om foton. Han hade en gång velat bli fotograf sa han och började snacka om kameror, diabilder och saker som var vackra att ta kort på.
Riktigt trevligt att ha sådana människor runt sig precis innan man somnar.
När jag vaknade upp sa tänkte jag samma tanke som förra gången
"varför gör jag det här mot mig själv"
För fy tusan va ont det ska göra i halsen var eviga gång. Halssmärta är något som är hemskt. Jag är glad att mina bollar redan är borta så jag slipper alla halsinfektioner då det känns som man har svalt en badboll när man ska svälja.
Nu hoppas jag att jag får sova bättre i framtiden och kunna andas bättre över huvudtaget.
Chill i huvudet är jag och när jag skulle brygga kaffe tappade jag all kaffesump på golvet. Det är inte kul!
Har iaf snaskat i mig lite ben and jerrys nu och uhhmmm, så gott de va!

Dagen kändes seg redan från början.
Vi vaknade upp i min stora säng och vädret var stormigt och vilt där ute. Jag ville bara krypa ner under täcket igen men var tvungen att fixa i ordning mig.
Senare tog jag försenade studentkort. Hade nästan varit mer passande att ta med sig en tomteluva eller luciakrona än en studentmössa.
Klickade massa kort iaf och sedan blev det att handla mat på kvantum. Folk var höga.Jag hittade mig en liten julbock som jag döpte till Göran. Köpte mig också lite glögg med äpple och kanelsmak, ett ljus med kaneldoft, en julljusstake och en påse med clementiner.
Julen är snart här men jag funderar på om vi kommer blåsa bort innan julen verkligen är här.
Det är snö nästan överallt nu förutom här i lilla Västervik.
Tänk om vi inte kommer få snö här i år, utan bara massa blask och storm?
Då kommer vi typ bli eremiter hela högen. Ingen kommer ta sig ut i blasket och vi dör i våra kroppar.
Nä usch. Det tänker inte jag göra hur eller hur. Om inte vintern kommer hit får jag väll hitta den någon annan stans och julmusiken kommer göra att jag överlever hela den här tiden.
Musik är värdefullt.
Imorgon ska jag opereras. Jag oroar mig över narkosen. Tänker alltid "tänk om jag inte vaknar upp". Men det gör jag ju och det lär jag nog göra imorgon också.

Har du sett moten ?
Du vet de där små kornen som man kokar?

Jag ska äta mote con huesillos, eller iaf huesillos för moten är lost!

Jag är fast här i en lägenhet.

Jag slängde bort ännu en dag i mitt egna lilla hav

Jag hamnade vid en på bussen jag inte ens kommer ihåg namnet på.
Hon önskade mig lycka till med livet.
Att man skulle leva livet var viktigt.
Följa sitt hjärta.
Och känna efter ibland.
Tänka om man gjorde rätt och vart man skulle fortsätta.
Jag tänker fortsätta på mina villkor.
Inte bry mig ett piss om någon annan än de jag känner är något att bry sig om.
Det gäller att ge och sedan ta.
Ta och sedan ge.
Snart ger jag igen.
Och då kommer du nog gråta i år.

det du kanske inte är hela världen kanske var hela min värld i just det där ögonblicket...



Vi är som två flygplan som aldrig kolliderar. Vi möts nästan men sedan glider vi förbi varandra
utan att ens se vad vi missar i den farten vi är i, i våra liv.



Jag vill se men du blundar.För du är rädd för smällen som kommer när vi väl kolliderar.
Du är rädd för vad som sedan ska finnas kvar av det där fina planet du var när du svävade själv i skyn.
Att lämna saker bakom dig.



Jag har inget att förlora.För jag har redan förlorat allt en gång.
Nu förlorar jag bara resten av resterna efter varje telefonsamtal och meddelande jag aldrig får.

Jag är hemma nu .
Tänkte slänga ihop bilderna från spanien sen.
Ska bara tvätta bort flygplansluft och vimmlet från flygplatserna först.