nattet

Sitter här och det är nästan kortslutning i huvudet.
Översätter dokument från spanska till svenska.
Det är lätt ibland, men själva dokumänten har ingen röd tråd.
Allt känns som små övertexter till något, och vem vet, det kanske det är också.
Hade hoppats på bättre väder idag, men allt är bara vitt, vitt, vitt. Det är lite trist.
Testade på vårat nya kaffe idag, det smakade väldigt bra men jag har nog aldrig varit med om att det tagit så evigt lång tid att koka kaffet som det gjorde idag.
Jag tänkte få det här klart nu.Så jag slipper leva i kortslutning sen.
Snart är det helg igen.
Åhå vad jag längtar !

Jag bär på ett helt universum.
Och ni förstår er inte på mig.
Jag är som en utomjording.
Och det kanske jag är.

Från en helt annan galax.
Och ni tycker att jag är konstig.
Jag förstår mig inte på er.
Varför ser ni inte?
Varför hör ni inte?
Varför känner ni inte?

Det kanske är en förbannelse.
Det kanske är en gåva.

Jag vill vara en rockare
Jag vill vara en hippie
Jag vill springa runt barfota
Jag vill bära stora kängor, svarta och rosa.
Och kanske vita.
Jag vill sjunga fult
Jag vill sjugna vackert.
Jag vill sitta i gräset och dricka en öl.
Jag vill umgås med samma som jag.
Jag vill vara rik.
Jag vill leva fattigt.
Jag vill nästan allt på samma gång.
Jag vill vara mig själv.
Jag vill leva ut min själ.
Jag vill.
Jag vill så mycket.

Bråkar med twitter.
Vill säga grattis till min bästis.
Luktar inte längre varm och kall.
God natt.
Nu ska jag sova så jag kan få grilla någon gång!

Många gånger tänker i alla fall jag
"Tänk om man kunde få vara liten igen, då var allt så mycket lättare"
Men sen igår när jag låg och funderade på det där kom jag på något.
Det var inte alls lättare och problemen man hade då var minst lika jobbiga som dom är nu.
Vi var mindre, yngre och sakerna vi tänkte på kanske inte var lika stora, men känslan i bröstet, i huvudet och i hjärtat var precis densamma som den är idag.

Jag minns när jag skrattade åt någon som ramlade. Efter en stund hade jag världens ångest över det.
Jag minns när jag råkade köra in en dartpil i min farbrors hand, jag fick panik och kände mig elak.
Jag minns när jag gav bort en sten som jag verkligen tyckte om och känslan som uppkom när jag kommit på att jag lämnat ifrån mig den var hemsk.
Jag minns när jag kände mig bortglömd och gick runt där helt själv, ensamheten som tog över var tung i det lilla hjärtat.

Små saker när vi var små var på den tiden stora.
Stora saker när vi nu är äldre är nu också stora och det är inte alltid lätt.

Sitter i solen och har suttit här sen klockan tio.
Börjar bli tråkigt.
Lyssnar på samma låtar hela tiden och tävlingarna har tagit slut.
Tog några bilder nyss, men tror inte ens dom blev bra.
Snart är det dags för lite mat, men vad ska man äta.
Vet att det finns bacon, så kanske rör ihop något som kan bli gott.

... ...... ...

Hur ska något kunna gå när allt redan gått.
Hur ska man kunna bevisa att man är något speciellt när allt redan funnits.
Säg hur.

Fredag och jag träffade Fridy inne i stan där det shoppades lite.
Jag köpte mig en klänning och tänk er, den var svart!
Åt dessutom något gott, självklart en bakad potatis. Skulle nog kunna leva på´t.
Sen blev det Grand Samarkand där jag traskade omkring i några timmar och letade present till E som fyllt 25.
Som ett avslut så köpte jag och M pizza när vi kommit hem till byn och sen satt vi som två säckar potatis i soffan tills vi slocknade.

På lördagen testade vi olika GPSer och hittade dit vi skulle tillslut. Nu minns jag in vad stället hette men fint och mysigt var det. Där fick vi både mat och tårta och hade en trevlig tid.

Söndag och det var hemskt väder ute. Ni vet sånt där tråkigt väder då man bara vill ligga under täcket och låta dagen gå.
Men vi tog tag i livet och gled ner till Macken där vi köpte föda. Sedan trotsade vi moder natur och ställde oss och fiskade. Vi fick nästan en fin gädda men sen var det inte mer, och både mina händer och fötter blev likbleka så vi fick bege oss hem.
Självklart skulle jag vara klumpig och ramla lite halvt i vattnet också.

Måndag.
Kaffe till gumma.
Raggmunk som efterrätt efter frukosten.
Ute i stormigt väder.
Ingen fisk men en sol i ögonen ibland.
Diskning som jag diskade tydligen inte ett skvatt.
Macken idag igen.
Lyckliga stigen.
Mannagryn till kvällsmat. Det var gott, men innan det var jag hungrig som en varg och tårögd som en liten flicka.


CV´n delades ut på Tisdagen.
Träffade otroligt trevliga människor.
Mötte upp med Fridy idag igen och traskade runt med blondisarna.
Åt en bakpotatis själv. Måste nästan vara vuxenpoäng att käka ute helt ensam.
Sen klappade jag en äcklig råtta, kollade på fula djur och mötte upp Tove på stan.
En kaffe fick avsluta min resa.
M kom och hängde en stund och sen fick jag rusa till buss 310.

Jag har varit i Växjö i några dagar.
Det har hänt allt och inget egentligen.
Blogg.se har inte velat funka från min mobil så därför har jag inte bloggat ett dugg. Har faktiskt haft en hel del inlägg och väldigt mycket att säga under dessa dagar men inget som skrivits ner och nu kommer jag nästan inte ihåg det.
Jag har i alla fall skaffat twitter så jag kan hålla koll på vad min kompis styr med i den stora staden.
På twitter heter jag NathalieChavez.
Nu sitter jag ute i solen. Har satt mig i olika bostadsköer ifall att och äter just nu min frukost.

Vandrade runt på Växjös gator och fick tiden att gå.
Två timmar efter ankomst kom Tove och en kaffe dracks upp.
Busschauffören tog för mycket betalt, han måste varit döv och jag var för trög för att lägga märke till det direkt.
Gröt. Grötigt. Och jag var hungrig på tuggmotstånd.
Snuttefiltar var ofint och jag blev döv i öronen jag med.
Solen skiner idag, Fredag, och igår var det kallt i min jeansjacka.
Äter just nu himmelsk frukost som består av yoghurt och te.
Snart blir jag snygg och åker in till stan!

Jag ser en clown i spegeln.
En som ser sådär extremt ledsen ut så det nästan är skrämmande.
Jag hatar clowner.
I nästa sekund ändras spegelbilden och clownen mitt emot ser sådär fjatigt glad ut så det nästan smittas.
Men är glädjen bara en fasad?
Eller är det den som är riktig?

Solen skickar ut sina d-vitaminer.
Jag sticker till stan och träffar de gamla pingvinerna.

Grillning på hög nivå.
Julio Iglesias, tango och solen i ögonen.
Köttet smakade underbart, sommar i munnen.
Snubblade runt i förstora tofflor och sjöng halva låtar.
Drack tequila som smakade banan och lyssnade på always.

When it's cold outside
Am I here in vain?
Hold on to the night
There will be no shame...


Rullade iväg efter spikregnet och hamnade hos fjonkan med vänner.
Vidare till före detta biografen där det blev att glida runt.
Öl, trevlig musik och bra människor lyckades man finna.
Världen gungade.
Några tuggor kebab och sedan min sköna säng.












En muntergök !

Vandrade runt här hemma en stund när jag helt plötsligt gjorde en upptäckt.
Min ena strumpa satt inte längre på foten!
Har letat runt en stund nu men den är spårlöst försvunnen.
Förstår inte ens hur man kan lyckas tappa den utan att känna av det.
Men nu är den borta. Min lila strumpa..

Att göra så lite så att man blir trött är tröttsamt.
Och för varje dag som går blir man bara mer och mer bitter och trött.
Trött på att bara gå hemma.
Trött på att se samma ansikten.
Helt enkelt trött.




Men idag var en lite roligare dag än igår.
Jag träffade J&M.

dom är magiska

ibland brister det och vi vet precis varför

dagarna går men inget händer

det är plågsamt.

Jag gick upp för sent och satte mig direkt i solen med kaffe, macka, fil och dator.
Började lyssna på gamla saker och fick då för mig att bara göra ett litet klipp.
Mörka kvällar, vin och bästa vänner kan ibland vara det bästa som finns.
Tryggheten är total.

Här sitter jag i solskenet och har egentligen inget vettigt att säga er.
Jag pendlar mellan att kanske stanna imorgon eller åka iväg.
Det är så tråkigt här. Ingenting att göra. Det står liksom stilla. Nästan deprimerande.

Men tiden går och snart händer det väll något.