Igår var det den 7/6.
Igår var en händelserik dag.
En sån där dag då man känner att man lever.
Det blev sushi i den stekheta solen på en stentrappa vid Hötorget.
Färdades sedan vidare till Högdalen där jag och Linda satt i solen, kollade på nykläckta getter och blev äcklade av allt för många larver på ett staket.
Därefter färdades jag åt fel håll, hamnade i Rågsved en sväng men hittade sedan hem till Hökarängen.
Kaffe och vatten i mängder och sedan var det dags att bege sig ut igen.
Jag hittade mina Västervikare under ett träd som fällde mängder av frön vilket såg ut som ett vackert konfettiregn när solen låg på.
Efter en halvtimmas diskuterande om politik tröttnade jag och satte mig på tuben som tog mig till Tanto där mina två klasskompisar väntade.
Lite vin och därefter hamnade vi på någon slags minifestival.
Timbuktu och Tensta svängde förbi och stämningen var på topp.
Där ifrån färdades vi sedan vidare till en utomhusfest vid vattnet.
Vägen dit var nog det längsta jag gått här i Stockholm och var ganska trött i fötterna när vi väl hittade dit.
Klockan tickade och jag begav mig hem.
Väl hemma skulle jag äta ost men allt slutade med ett blodigt golv, trasigt finger och surr i skallen.
Nu är mitt finger som en boll. Ringen sitter fast och jag känner mig en aning handikappad.
Dricker kallt kaffe och väntar på att tiden ska gå lite snabbare så jag får sticka iväg och fira min farbror.
Hoppas ni får en bra dag!
En sån där dag då man känner att man lever.
Det blev sushi i den stekheta solen på en stentrappa vid Hötorget.
Färdades sedan vidare till Högdalen där jag och Linda satt i solen, kollade på nykläckta getter och blev äcklade av allt för många larver på ett staket.
Därefter färdades jag åt fel håll, hamnade i Rågsved en sväng men hittade sedan hem till Hökarängen.
Kaffe och vatten i mängder och sedan var det dags att bege sig ut igen.
Jag hittade mina Västervikare under ett träd som fällde mängder av frön vilket såg ut som ett vackert konfettiregn när solen låg på.
Efter en halvtimmas diskuterande om politik tröttnade jag och satte mig på tuben som tog mig till Tanto där mina två klasskompisar väntade.
Lite vin och därefter hamnade vi på någon slags minifestival.
Timbuktu och Tensta svängde förbi och stämningen var på topp.
Där ifrån färdades vi sedan vidare till en utomhusfest vid vattnet.
Vägen dit var nog det längsta jag gått här i Stockholm och var ganska trött i fötterna när vi väl hittade dit.
Klockan tickade och jag begav mig hem.
Väl hemma skulle jag äta ost men allt slutade med ett blodigt golv, trasigt finger och surr i skallen.
Nu är mitt finger som en boll. Ringen sitter fast och jag känner mig en aning handikappad.
Dricker kallt kaffe och väntar på att tiden ska gå lite snabbare så jag får sticka iväg och fira min farbror.
Hoppas ni får en bra dag!
Utkast: Jun. 01, 2013
Det var längesen jag berättade om mitt liv.
Om mina tankar och om det där som finns mitt emellan.
Jag blir äldre men om jag ska vara ärlig så ändras inte mycket i mitt liv.
Samma visa varje årstid. Samma ångest, samma tankar, samma frågor, samma, men annorlunda.
Jag finns just nu här i Stockholm och det är nog lite utav ett rekord för mig att vistas på samma ort så pass länge.
Men snart är detta kapitlet över och jag flyr tillbaka till hemstaden. Eller det är tanken men jag tampas med att vilja vara här och sedan att vara där.
Tänk om alla bara kunde vara på samma ställe. Så att jag kunde slippa det där eviga flängandet jag alltid känner.
Delar av mig vill alltid vara på ett annat stället än där jag är just nu. Det är jobbigt.
Och det är alltid såhär på ett eller annat vis.
Jag kommer nog börja skriva här igen. Så jag minns lite utav allt det där som jag annars håller i skallen tills det tynar ut.
Vi ses!
Om mina tankar och om det där som finns mitt emellan.
Jag blir äldre men om jag ska vara ärlig så ändras inte mycket i mitt liv.
Samma visa varje årstid. Samma ångest, samma tankar, samma frågor, samma, men annorlunda.
Jag finns just nu här i Stockholm och det är nog lite utav ett rekord för mig att vistas på samma ort så pass länge.
Men snart är detta kapitlet över och jag flyr tillbaka till hemstaden. Eller det är tanken men jag tampas med att vilja vara här och sedan att vara där.
Tänk om alla bara kunde vara på samma ställe. Så att jag kunde slippa det där eviga flängandet jag alltid känner.
Delar av mig vill alltid vara på ett annat stället än där jag är just nu. Det är jobbigt.
Och det är alltid såhär på ett eller annat vis.
Jag kommer nog börja skriva här igen. Så jag minns lite utav allt det där som jag annars håller i skallen tills det tynar ut.
Vi ses!
