Lite från mobilen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

4/7

Hamnade i Västervik för mer än en vecka sen.
Jag har hunnit med allt man ska och mer där till.
Träffat alla vänner och bekanta, druckit lite vin, grillat, tagit mina nattpromenader, cyklat över stan flera gånger om, varit rastlös, städat, saknat, längtat, skrivit kontrakt, nu har jag snart en egen lägenhet i Gamleby och ja, snart flyttar jag vidare till grannbyn.

Det är så att jag ska börja plugga på Fotoskolan i bynn. Så nu har jag lämnat Stockholm för ett bra tag och jag har nog inte riktigt förstått det än.
Allt hände så plötsligt som allt annat i mitt liv och jag lär väll känna att allt är på riktigt när jag väl sitter där i bynn, i lägenheten helt ensam, natten innan skolan börjar.
Det har redan börjat pirra och vissa nätter ligger jag klarvaken och funderar, tänker på plåtningar jag vill göra, som nu kan bli verkliga.
 
Snart kommer bästa vännen hit och hälsar på i några dagar. Det behövs!
 
 
 

Blommor i håret

 
 
 

En gång i Serbien

 
 
 
 
 
 
 
 
 

D.W

 

Anlände till hemstaden och träffade på ett gäng saknade människor

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igår var det den 7/6.

Igår var en händelserik dag.
En sån där dag då man känner att man lever.
Det blev sushi i den stekheta solen på en stentrappa vid Hötorget.
Färdades sedan vidare till Högdalen där jag och Linda satt i solen, kollade på nykläckta getter och blev äcklade av allt för många larver på ett staket.
Därefter färdades jag åt fel håll, hamnade i Rågsved en sväng men hittade sedan hem till Hökarängen.
Kaffe och vatten i mängder och sedan var det dags att bege sig ut igen.
Jag hittade mina Västervikare under ett träd som fällde mängder av frön vilket såg ut som ett vackert konfettiregn när solen låg på.
Efter en halvtimmas diskuterande om politik tröttnade jag och satte mig på tuben som tog mig till Tanto där mina två klasskompisar väntade.
Lite vin och därefter hamnade vi på någon slags minifestival.
Timbuktu och Tensta svängde förbi och stämningen var på topp.
Där ifrån färdades vi sedan vidare till en utomhusfest vid vattnet.
Vägen dit var nog det längsta jag gått här i Stockholm och var ganska trött i fötterna när vi väl hittade dit.
Klockan tickade och jag begav mig hem.
Väl hemma skulle jag äta ost men allt slutade med ett blodigt golv, trasigt finger och surr i skallen.
Nu är mitt finger som en boll. Ringen sitter fast och jag känner mig en aning handikappad.
Dricker kallt kaffe och väntar på att tiden ska gå lite snabbare så jag får sticka iväg och fira min farbror.
Hoppas ni får en bra dag!


Utkast: Jun. 01, 2013

Det var längesen jag berättade om mitt liv.
Om mina tankar och om det där som finns mitt emellan.
Jag blir äldre men om jag ska vara ärlig så ändras inte mycket i mitt liv.
Samma visa varje årstid. Samma ångest, samma tankar, samma frågor, samma, men annorlunda.
Jag finns just nu här i Stockholm och det är nog lite utav ett rekord för mig att vistas på samma ort så pass länge.
Men snart är detta kapitlet över och jag flyr tillbaka till hemstaden. Eller det är tanken men jag tampas med att vilja vara här och sedan att vara där.

Tänk om alla bara kunde vara på samma ställe. Så att jag kunde slippa det där eviga flängandet jag alltid känner.

Delar av mig vill alltid vara på ett annat stället än där jag är just nu. Det är jobbigt.
Och det är alltid såhär på ett eller annat vis.

Jag kommer nog börja skriva här igen. Så jag minns lite utav allt det där som jag annars håller i skallen tills det tynar ut.

Vi ses!

x

Jag måste säga att den där stunden då man känner sig svagast älskar jag nästan lika mycket som stunderna jag känner mig starkare än superman.
 
 

Nu kan ni gå in på tumblr och spana på mina bilder !

http://nattet.tumblr.com/
 
Känner att det är lättare att lägga upp bilder där plus att jag inte skriver så mycket just nu.
Men om ni håller ut så kommer det mer här på bloggen också, men mer privat.
 
 

och ingenting kan slita oss isär

 
 
 
 

Bloody Rabbit ..

 
 
 
 

Att dölja

 

När något slår dig.

 

Jag ska berätta något sorgligt

Kärleken finns.
Fast den där kärleken jag vill ha. Den existerar inte riktigt i mitt liv.
Den känns mest som luft. Svävar runt omkring mig men jag kan aldrig greppa den.
Det finns dom som jag älskar och dom är nära mitt hjärta.
Men när du är i ett mellanting och står stadigt på jorden, då är det svårt att älska som mest.
Det är just när mörkret slår dig och du ramlar, eller lyfts upp mot himlen och du svävar som du kan känna kärlek som starkast.
Så just nu har jag nästan glömt bort hur det känns och hur det är.
 
Men jag har hopp.
 
 
 
 
 
 

från idag.

Det var längesen jag skrev något här på bloggen och det kan vara för att jag egentligen inte har haft något vettigt att säga.
Men nu börjar det klia i fingrarna och huvudet är nära på att explodera.
Ni vet tankar som gnager en i bitar.
Tankar som får dig att vara otrevlig mot omvärlden när det inte direkt är något fel på den.
Du är bara fylld av så mycket så det är tvunget att pysa ut på någon eller något.
 
Jag vill ta sönder mig själv när jag är otrevlig, olyckig eller bara dumt tyst.
Kanske borde jag bara skrika de saker jag vill säga istället för att fylla munnen med annat.
Spotta , spy upp det där som bara är trasigt. Det kanske är då allt kan bli helt, igen.
 
 
 

Señor

 

Mor & Far

 
 
 

Förfirar julen

 
 
 


Tidigare inlägg
RSS 2.0