Den som fanns finns inte längre.
Med var minut som går så inser jag mer och mer att du är inte längre du och jag finns bara kvar där som modellleran i dina händer som ska formas, acceptera allt och helst bara va.
Att vara lera är inte att va människa.
Jag är bara jag och om det ska finnas något måste du vara den du varit och jag ska vara den jag är.
Ett vi finns inte längre, bara ett kanske som du alltid har på läpparna.
Jag fryser snart till is.
Trots att sommaren snart är här.
Kommentarer
Trackback
