Lever i det förgångna och i framtiden. Nutid finns inte.



Att känna sig jagad, jagad av sina egna tankar. Dom dödar brutalt allt som kommer i ens väg.
Rädsla. För mycket tid, så mycket rastlöshet så att det gör ont i både armar och ben.
Jag lever för att skapa. Otur ger tur många gånger och kaos i vardagen uppskattar jag mest av allt.
Kaos ger mig liv och kylan gör så att jag kan känna tills allt bara domnar bort.
Känna och sluta tänka.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0