Då var jag i Västervik igen !

Jag flänger fram och tillbaka som en pingpongboll och vet inte riktigt vart jag ska spela mitt spel.
En själ som snurrar runt i en oändlig virvelvind och jag blir aldrig något klokare på vad jag ska göra och vart jag ska vara.
Ena dagen vill jag vara konstnär och aldrig någonsin ha ett "riktigt" arbete.
En annan dag vill jag bara åka jorden runt.
Eller kanske bara sitta i ett mörkt rum med ett glas vin.
Ibland vill jag vara stört och bäst. Ibland ingenting alls.
Förstår ni vad jag menar?
Det är så lätt men det är så svårt på samma gång.
Jag kanske inte ska vara fast på ett ställe utan bara vara en vagabond.
En vagabond.
Det låter vackert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0