nattet

Fredag. Långfredag.
Det började snöa när alla stressade mig. Jag blev putt och gick i trasiga skor med mitt paraply.
Jag och R trotsade alla döva människor och sjöng en stund, sen stod vi i kö efter ett race ner till stan.
Råkade hamna efter några stöddiga spanjacker som fick mitt latinamerikanska temperament att hetta till men blev uppåt efter att ha träffat ett gäng som kallade mig för Pocahontas.
Jag drev runt som jag alltid gör och pratar med alla som ser roliga eller intressanta ut.
Möttes av en snöstorm och vräkte i mig ketchup på Åhmans.
Sen trotsade jag stomen och gled hem på min trogna cykel.

Lördagen. Påskafton.
Det var mat och åter igen mat.
Min låtsasfarmor hälsade på och sedan satt jag i sängen och var otroligt lam.
Kände mig lite som en sten, en diamant som bara gömde sig i mörkret, en diamant som någon glömt.
Efter många timmar åkte jag iväg i mina röda byxor och möttes av glada människor.
Skjortor släckte ljus och ett bord mördades.
Jag åkte hem och somnade sedan snabbt.