Juniregn

Ibland har man extremt mycket att berätta men man hittar aldrig den perfekta personen att berätta det för.
Man bär bara med sig allt och tankarna i huvudet växer, tar över och blir starkare.
Jag måste tvinga mig ut. Men något annat säger att jag bör isolera mig.
Slåss med tankarna och utrota dem med förnuftet.
Det doftar nyklippt gräs och det är på grund av mig.
Jag har tappat smaken.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0