Statyer blir grus

Blir så stel så det gör ont i njurarna.
Människor är som nycklar som låser mig med sina liv.
Stel
Förstelnade leder.
Likt en vacker söndrig staty från Romarriket.
Går sönder men står still. Smular sönder till grus.
Nu finns jag överallt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0