nattet

Fredag. Långfredag.
Det började snöa när alla stressade mig. Jag blev putt och gick i trasiga skor med mitt paraply.
Jag och R trotsade alla döva människor och sjöng en stund, sen stod vi i kö efter ett race ner till stan.
Råkade hamna efter några stöddiga spanjacker som fick mitt latinamerikanska temperament att hetta till men blev uppåt efter att ha träffat ett gäng som kallade mig för Pocahontas.
Jag drev runt som jag alltid gör och pratar med alla som ser roliga eller intressanta ut.
Möttes av en snöstorm och vräkte i mig ketchup på Åhmans.
Sen trotsade jag stomen och gled hem på min trogna cykel.

Lördagen. Påskafton.
Det var mat och åter igen mat.
Min låtsasfarmor hälsade på och sedan satt jag i sängen och var otroligt lam.
Kände mig lite som en sten, en diamant som bara gömde sig i mörkret, en diamant som någon glömt.
Efter många timmar åkte jag iväg i mina röda byxor och möttes av glada människor.
Skjortor släckte ljus och ett bord mördades.
Jag åkte hem och somnade sedan snabbt.

Jag gör inte så speciellt mycket just nu.
Är rastlös precis som vanligt.
Men jag är snäppet otrevligare och drygare än vad jag annars är.
Och det lilla tålamod som jag brukar ha, är som bortblåst.
Jag är helt enkelt en ganska tråkig typ.
Lite som en elak tant fast ser bättre ut.

Jag skyller på vädret, ekonomin och alla andra.

Imorgon kanske världen ler mot mig istället.

Jag förstår inte riktigt varför ungar ska klä ut sig till påskkärringar och gå runt och tigga godis.
Jag var bara påskkärring en gång och fy va hemskt och läskigt det var.
Människor är otrevliga.
Man ser bedrövlig ut i de där skeva kläderna.
Nä fy för att vara påskkärring och tigga.

Jag flänger fram och tillbaka som en pingpongboll och vet inte riktigt vart jag ska spela mitt spel.
En själ som snurrar runt i en oändlig virvelvind och jag blir aldrig något klokare på vad jag ska göra och vart jag ska vara.
Ena dagen vill jag vara konstnär och aldrig någonsin ha ett "riktigt" arbete.
En annan dag vill jag bara åka jorden runt.
Eller kanske bara sitta i ett mörkt rum med ett glas vin.
Ibland vill jag vara stört och bäst. Ibland ingenting alls.
Förstår ni vad jag menar?
Det är så lätt men det är så svårt på samma gång.
Jag kanske inte ska vara fast på ett ställe utan bara vara en vagabond.
En vagabond.
Det låter vackert.

Några dagar här

 

Sitter här och det är nästan kortslutning i huvudet.
Översätter dokument från spanska till svenska.
Det är lätt ibland, men själva dokumänten har ingen röd tråd.
Allt känns som små övertexter till något, och vem vet, det kanske det är också.
Hade hoppats på bättre väder idag, men allt är bara vitt, vitt, vitt. Det är lite trist.
Testade på vårat nya kaffe idag, det smakade väldigt bra men jag har nog aldrig varit med om att det tagit så evigt lång tid att koka kaffet som det gjorde idag.
Jag tänkte få det här klart nu.Så jag slipper leva i kortslutning sen.
Snart är det helg igen.
Åhå vad jag längtar !

Jag bär på ett helt universum.
Och ni förstår er inte på mig.
Jag är som en utomjording.
Och det kanske jag är.

Från en helt annan galax.
Och ni tycker att jag är konstig.
Jag förstår mig inte på er.
Varför ser ni inte?
Varför hör ni inte?
Varför känner ni inte?

Det kanske är en förbannelse.
Det kanske är en gåva.