-
Pendlar mellan mörker och blixtrar.
Sömnighet och pigga stunder.
Snart var det helg igen.
Tiden går så snabbt.
Bara några veckor kvar tills det är höstlov.
Vad ska man hitta på då?
Jag längtar till skolan.
Den här känslan är främmande!
Sömnighet och pigga stunder.
Snart var det helg igen.
Tiden går så snabbt.
Bara några veckor kvar tills det är höstlov.
Vad ska man hitta på då?
Jag längtar till skolan.
Den här känslan är främmande!
Corvus monedula
.....
Borta med vinden
Känner att jag har försvunnit.
Men jag är mest trött och går i skolan.
Nu tänkte jag redigera lite bilder.
Vi har börjat fota analogt och det känns både kul och jobbigt.
Ingen kontroll på hur bilderna blir. Det är sådant jag inte är van vid.
Får hålla tummarna att det blir ganska bra resultat tillslut iaf!
Men jag är mest trött och går i skolan.
Nu tänkte jag redigera lite bilder.
Vi har börjat fota analogt och det känns både kul och jobbigt.
Ingen kontroll på hur bilderna blir. Det är sådant jag inte är van vid.
Får hålla tummarna att det blir ganska bra resultat tillslut iaf!
Första dagen som 08a
Hade ställt klockan på halv sex. Och klockan halv sex ringde klockan. Något jag hade oroat mig över ungefär halva natten. Att den inte skulle ringa alltså.
Hackade tänder och kollade ut. Det var höst utanför.
In i duschen. Skållhett vatten.
Skalade av mig sommaren och slängde sedan på mig sminket.
Upptäckte då att klockan var väldigt lite så jag tog en powernap, sen var det dags att bege sig ut på äventyr bland pendeltåg och bussar.
Eftersom regnet sköljde ner igår när jag kom till mitt nya hem så hade jag inte en aning om hur det såg ut här men till min förvåning så låg stationen precis intill. Bara några steg, sen var jag på pendeln.
Hamnade i Luma och när jag väl steg av där kom jag på att jag inte hade en aning om vart skolan sedan var.
Efter att ha motarbetat gpsen på mobilen hittade jag rätt och kände mig lostast i världen.
Ensam och okänd.
Men helt plötsligt dök ett känt ansikte upp och jag kände mig inte lika liten längre.
Eftermiddagsgruppen.
Och imorgon börjar jag vid ett.
Jag är inte längre lika okänd och människorna känns inte lika främmande.
Jag ser fram emot morgondagen och terminen.
Det här kommer bli spännande!
Hackade tänder och kollade ut. Det var höst utanför.
In i duschen. Skållhett vatten.
Skalade av mig sommaren och slängde sedan på mig sminket.
Upptäckte då att klockan var väldigt lite så jag tog en powernap, sen var det dags att bege sig ut på äventyr bland pendeltåg och bussar.
Eftersom regnet sköljde ner igår när jag kom till mitt nya hem så hade jag inte en aning om hur det såg ut här men till min förvåning så låg stationen precis intill. Bara några steg, sen var jag på pendeln.
Hamnade i Luma och när jag väl steg av där kom jag på att jag inte hade en aning om vart skolan sedan var.
Efter att ha motarbetat gpsen på mobilen hittade jag rätt och kände mig lostast i världen.
Ensam och okänd.
Men helt plötsligt dök ett känt ansikte upp och jag kände mig inte lika liten längre.
Eftermiddagsgruppen.
Och imorgon börjar jag vid ett.
Jag är inte längre lika okänd och människorna känns inte lika främmande.
Jag ser fram emot morgondagen och terminen.
Det här kommer bli spännande!
Såg nyss att Chess spelas på göteborgsoperan framöver. TA MIG DIT !
räknar baklänges
Jag tänker tillbaka på de senaste åren som gått så snabbt men så långsamt på samma gång.
De senaste året har faktiskt varit riktigt fruktansvärda på många olika sätt men mitt i all smärta och mörker finns det verkligen stunder som var de lyckligaste jag upplevt.
De stora kontrasterna gör att allt känns sådär dåligt och sådär bra när det väl inträffar.
Men vet ni vad, nu är jag för det mesta lycklig på heltid.
Och det var längesen jag fick torka mina kinder från sorgliga tårar.
Jag inser att jag kommer sakna mitt hem en hel del nu när jag flyr ifrån det, men som tur är finns det alltid kvar.
Nu ska jag njuta av de sista dygnen här, sen ska jag njuta av de lyckliga dagarna där.
Snart är jag ett steg närmre mitt mål.
Uppe bland bergen
nästan i Monda
måndag
Natten kändes oändlig och smärtan i ryggen var förfärlig.
Det är sällan jag har ont, speciellt så där ont så man knappt vet vart man ska ta vägen.
Idag har jag knaprat panodil, härdat ut och försökt vara så hjälpsam som möjligt.
Min söta lilla katt och varit i fight så vi var tvungna att hälsa på veterinären.
Djur överallt och i väntrummet fanns det äckligt kaffe jag och mamma försökte svälja ner medans vi väntade.
Vi fick tillbaka en trött kisse som blivit rakad på kinden och kändes sjukare än innan.
Nu ska mamma få leka veterinär framöver eftersom jag är så känslig och inte klara av sådant som är mindre trevligt. Var, blod och sånt ni vet!
Nu tänkte jag satsa på att kolla serier jag missat och kanske att det blir lite redigering av bilder från resan i Europa.
Det var ju faktiskt ett tag sen jag kom hem nu.
Tick
Dagarna bara flyter iväg och snart flyttar jag.
Det är svårt att förstå.
Tiden bara försvann och snart ska jag klara mig på egen hand igen.
Många har redan flytt från stan och det känns tomt.
Det är som från en dag till den andra tog hösten över och en skolkänsla kröp ner i magen och bosatte sig där.
Allt är pirrigt och jag är förväntansfull.
*
Dagar då du inte vill vara ensam
Dagar då du bara behöver någon som omfamnar dig
Höra andetag
Känna hjärtslag
Ni vet..
massa ego
....
att hitta tillbaka
Någon gång där borta
Paris
Frankrike I
Spanien
Monet III
