I månens sken
Efter att alla hade lagt sig för att sova så smög jag mig ut i natten för att njuta av den friska luften.
Dom där inne i den röda lilla sjöboden snoozade gott och högt och befann sig nog i drömmarnas land.
Jag däremot var klarvaken och det kändes inte som om jag skulle få en blund på hela natten.
Smygandes på grusvägen tog jag mig till dansbanan som var tom på både folk och myggor och där satte jag mig i lä för att njuta av fullmånens ljus och dess spegelbild i havet.
Alldeles tyst var det och inte ens vågornas sus när dom träffade piren hördes.
Det är något med fullmåne som gör mig helt laddad i hela kroppen och som gör det omöjligt för mig att sova.
När jag satt där på dansbanan kände jag mig inte ensam utan det fanns en känsla som gjorde att alla tomrum fylldes. Visst, jag skulle inte ha tackat nej till någon som gjorde mig sällskap där i månskenet men jag fick nöja mig med det som fanns, inget.
Kanske att du någon gång om en månad eller så, sitter där bredvid och gör mig sällskap ?
Jag satt nog där i några timmar i alla fall och tillsist blev det för kyligt för att sitta kvar så jag traskade hem i morgonljuset och kröp ner i min lilla säng i det lilla skrymslet som var varmt och skönt och där somnade jag när natten hade blivit dag och månen hade gått och lagt sig.
