Mamma, jag tror han dricker för att han är ledsen

När jag var yngre så hade vi en alkolist som alltid ringde till oss och ville öppna sitt hjärta.
Många gånger orkade aldrig någon lyssna på honom och vi svarade bara och lät luren vara på.
Ibland spelade han trumpet, ibland spelade han klassisk musik i telefonen och ibland ville han bara berätta om hans liv och de dikter han hade skrivit .
När jag blev lite äldre brukade jag vara den som lyssnade på honom och hade väldigt interssanta konversationer om allt mellan himmel och jord.
Han frågade många gånger om han någon gång skulle bli lycklig eller om han skulle bli bortglömd och sårad för alltid.
Jag hade inget svar på det och en dag var han borta.



I en tid då dagen ej blir natt
och nattimmens brus hörs leka bland unga björkar
och då fågeln sjunger i evighet
I en tid då doft av nyslaget hö förnimmes starkt
och då unga människor gå hand i hand
över blomsterprydd äng
på väg till sommarhagen för att viska vackra ord till varandra
i samma tid fast långt borta i ett annat land
där går också människor hand i hand
inte på väg över en blomsterprydd äng
nej dom är på väg bort från sina hem
ty där finns inga dofter
endast os av krut som är bränt och bombkrevader
den skyldige till det har också en gång varit ung
och kanske gått över blomsterprydd äng på väg till sommarhagen
för att där viska vackra ord om sanning om kärlek och fred på jorden.

Kommentarer
Postat av: Gabriel

Fin text! =)

2009-07-19 @ 00:49:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0