nattet

Jag vaknade med ett sjukt dåligt humör.
Mina ögon var små som mandlar och det första mamma sa när hon såg mig var " har du storgråtit?"
Jag var pank, kaffet var slut och jag skulle ta en äcklig spruta.
Jag hatar verkligen sprutor och varje gång jag får en känns det som om huvudet ska sprängas och det börjar pipa i mitt öra.
Jag började cykla och tänkte " oh vilket härligt väder" i nästa sekund började det självklart ösregna och med mina små mandelformade ögon såg jag inte ett skit.
På vägen till esplanaden mötte jag tre gräsklippare och självklart höll jag på att köra på dom.
"JAG HAR GLÖMT SPRUTAN HEMMA!!" var det jag kom på när jag väl va framme och mamma fick  vara "sistaminutenlösningen".
Jag satte mig i vänterummet och som vanligt ska alla sitta där övernaturligt tysta och bara stirra.
Dom tänker säkert " vad är det för fel på henne, hon ser frisk ut" sen ler människorna sådär vänligt och man ser att blicken går från topp till tå och analyserar  som någon sorts scaner.
Jag som är spruträdd kommer till en kvinna som börjar fråga ut mig på direkten.

- Du är väll inte spruträdd ?   Du vill väll göra det här ?  Du får gå om du vill?  Det kan göra ont om du spänner dig? Förra pacienten jag hade gick här ifrån ! Du vill inte göra det va ?

Allt sånt där prat gör mig inte direkt lugnare om hon trodde det. Fick iaf sprutan och mitt öra tjöt som aldrig förr.
Jag gick hem till emma och där fanns tobias som var snäll och lagade mat och tog hand om mig.