Man får kasta krukor men det måste finnas en blomma i den

Du ville nånting mera men nu vet du att förväntan är alltför lätt att injicera
Det som kändes rätt för stunden, det som var din egen hemlighet
Gör att kylan tränger djupare in, fast din kropp och själ är glödhet
Därför kan du inte minnas , var det nånting som han sa?
Alla röster som du hör ropar Gloria




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0