gamla serier är som nya serier men med andra människor.

När jag känner att rummen krymper och mitt hjärta slår fortare än vad jag fattar.
Då är det dags att springa, springa från allt som jag hatar.
Men att springa ifrån allt hjälper inte
och om jag springer ifrån allt så lämnar jag också det jag älskar.
Vad finns då kvar för mig att leva på, inte är det de nya sakerna som jag hittar, som jag sedan måste springa ifrån på nytt.
Det är lika bra att stanna där lite säkerhet finns, lika bra att stanna..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0