en papaya coconut och vi ska dansa i neon. You can call me manboy!

Åkte buss i många timmar och dunkade med huvudet i glasrutan lite nu och då.
Ups, jag somnade visst igen!
Drömde mig bort om att busschaufören var terrorist och tänkte ta mig som gisslan, hur jag skulle slå sönder bussrutan och om jag egentligen skulle kunna klättra upp på det där höga kyrktornet och sedan flyga ner med tusentals ballonger.
Skulle varit kul!
Tidigare hade jag nästan get upp hoppet på att få komma hem, eftersom alla småmynt var slut, den chilenska vaktmästaren var borta, cyklarna var skeva och affären låg för långt bort för att ta sig dit.
Satt iaf där på bussen själv sen och åkte mot staden som får mig att kvävas.
För att slippa höra på bussradion som spelade upp en hockeymatch, emo´t som stampade takt till sin galna musik satte jag på melodifestivalslåtar på högsta volym i min ipod.
Jag kom på mig själv efter en stund att det var melodifestivalslåtar som jag satt och älskade för stunden.
När jag öppnade ögonen såg jag att en tjej kollade snett på mig och jag förstod att jag sjöng högt utan att tänka på det.
(Jag levde mig bara in hur det skulle kännas att stå på en stor scen med dansare, liveband och en härlig publik)
Jag är ett stort fan av schlager men det är hemligt.
Schhh !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0