Jag borde nog se i svart och vitt.
det du kanske inte är hela världen kanske var hela min värld i just det där ögonblicket...
Vi är som två flygplan som aldrig kolliderar. Vi möts nästan men sedan glider vi förbi varandra
utan att ens se vad vi missar i den farten vi är i, i våra liv.
Jag vill se men du blundar.För du är rädd för smällen som kommer när vi väl kolliderar.
Du är rädd för vad som sedan ska finnas kvar av det där fina planet du var när du svävade själv i skyn.
Att lämna saker bakom dig.
Jag har inget att förlora.För jag har redan förlorat allt en gång.
Nu förlorar jag bara resten av resterna efter varje telefonsamtal och meddelande jag aldrig får.
Kommentarer
Trackback
