nattet

Jag gick i skogarna som jag brukade gå i förr.
Jag hälsade på vägarna, vattenpölarna , berget , dörrarna som jag så många gånger sett, gått på och tagit i.
Jag skrattade till när jag såg alla grodor som kröp omkring på vägarna.
Minns när jag lekte med dom.
Hade race i äggkartonger, gungade och hade dom som gäster i vardagsrummet.
Träden hade blivit dubbelt så stora nu, precis som jag, men annars var nog det mesta sig likt.
Bara lite nya människor i de husen vi andra lämnat bakom oss.
Det läskiga var bara att jag nästan kunde känna mig vilsen när jag stod där vid uppfarten, fast att allt var som innan.
Den lilla vilda trädgården morfar gjort för så många år sedan fanns fortfarande kvar.
Det värmde till i hjärtat.