Jag ler mot dig, för det finns ingenting som passar mig. Och jag ser himmel och moln och vänner som går bredvid mig.

Jag blev lite kär i emmaboda.
Kär i hästpojken.
Han är fin och det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är.
Många gånger har jag bytt låt när han satt igång med att sjunga. Men nu är jag fast!
Det var nog stunden.
Ögonblicket just där i gyttjan som gjorde honom speciell.
Nu tänker jag inte lämna honom igen.

Hästpojken – Gitarrer & bas, trummor & hat


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0