nattet

Det finns inte många människor som kan hålla det dom lovar till sig själva. Självdiciplin kallar man nog det för.
Idag tog jag i alla fall tag i mig själv och gick halva vägen hem i flera minus. Till en början märktes inte ens kylan, men sen gnagde den sig fast i både mun, hals och andedräkt.
Jag undrar vad du tänker på nu. För jag vet absolut inte vad jag ska tänka på.
Det är som om någon snurrat mig runt hundra varv, sedan slängt mig ner på marken med en duns,
jag tappade andan.
Sen, vet du vad du gjorde, du sparkade mig i magen så att jag blev illamående.
Just nu vet jag inte om jag ska kräkas eller hoppa högt av lycka. Allt är som sagt så snurrigt, så oklart, så hemskt.
Jag skulle vilja slå på dig, spotta på dig, sen skulle jag hoppas på att dina ögon skulle fyllas med saltvatten. Saltvatten som svider.
Efter några timmar, dagar, månader, år önskar jag att du skulle komma där krypandes. Och vet du vad ? Jag har inte en aning om vad jag skulle säga, vad jag skulle göra , eller som jag ens skulle öppna dörren när du stod där utanför bedjandes.
Sanningen är allt. Sanningen, kärleken och diciplin.
Om du älskar någon, om du älskar mig, då borde du inte vara den du är just nu.
Jag kan tala om för dig att om jag inte tappar allt idag, så kommer jag tappa bit för bit av vår kärlek var dag som går om inte något mirakulöst skulle hända.
Typ att hela världen vänds upp och ner, du ger mer och kan vara både ärlig och självaste kärleken.