nattet

Under vattenytan lät håkan inte som håkan längre och min ljuva stämma ekade bättre än väntat.
Råkade drutta ner lite längre och sången förvandlades till en kaffekokare fast med vatten, kanske borde kalla det för en vattenkokare istället.
Håkan slutade i alla fall sjunga och rastlösheten bröt ut.
Vattnet som var kokande var inte längre varmt, knappt ljummet.
Funderade på om man skulle leta upp karamellfärg, då kanske allt skulle se vackert ut där i karet.
Fixa en regnbåge i vattnet och så kunde jag låtsas att jag var skatten.
Ligga där flytandes till du hittade mig där, din skatt.
Men nej, allt kändes för rörigt så jag gick upp, trasslade upp mitt lockiga hår och gick sedan ner.