Kedjan

För ett tag sen satt jag och funderade på saker som handlar om mitt liv, om det som har varit.
Alla dessa år som gått, så många minnen, men också så många minnen som aldrig blev minnen utan bara försvann.
Jag tänkte på saker som jag helst av allt bara skulle vilja vara utan. Människor jag önskade att jag aldrig träffat, människor jag önskat att jag inte hade lärt känna så väl. Bara massa saker som man kunde ha varit utan för då skulle jag ha varit en så mycket lyckligare människa. Men sen när jag tänker efter så har det alltid kommit bra saker därefter. I och med att jag råkat ut för saker, varit ledsen, vilsen, så har jag hittat den där lyckan hos människor man stött på tack vare människorna jag nyss tänkte att jag kunde ha varit utan.Det är lustigt egentligen. Men hela ens liv är som en kedja som bara blir längre och längre. Vissa länkar är de där mörka tiderna som mest känns rostiga, missfärgade, sen finns dom som bara glänser i silver och guld. Tillsammans blir kedjan något vackert, något aldeles speciellt och det är det som är ditt liv, mitt liv.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0