två som ett
Det har gått så många dagar nu. Då lyckan som var stor har blivit allt mindre.
Och lyckan som finns idag uppkommer allt lättare och besvikelsen tar upp så mycket mer än vad den borde.
Snart tröttnar man totalt och det kanske man borde ha gjort för så längesedan men man har aldrig velat ge upp.
Men snart hör jag inte av mig. Orkar inte bry mig och allt hamnar på noll.
En ny människa skapas, eller så förfaller hon i samma liv , i samma känsla som är precis nu.
Hjälper du mig?
Så att vi kan ta oss till en nivå som är vi två.
Kommentarer
Trackback
