nattet

Igår tyckte jag att kärleken var det värsta som fanns.
Den var liksom så svart
Så mörk
Och så hemsk.
Man kan nog inte ens kalla det för kärlek längre.
Inte heller hatlek.
Det var något där emellan.
Svartlek.

Idag är den annorlunda.
Mer ljus
Kanske transparent
Eller rökig.
Du känner den ibland när du är i närheten.
Den klippar fast i håret och där fastnar doften.
Det svider i näsan och ögonen blir tårfyllda.
Sen bara efter en stund
Svävar den upp i luften som en heliumballong som du hade 
När du var liten.
Där står du kvar.
Helt ensam
Den lämnar dig
Den lämnade dig
Och då är du där med din svartlek
Igen.