nattet

Resan började med en trött Nathalie och jag skyller allt på min visdomstand.
Efter en resa till Arlanda mötte vi kinagruppen och vi fick ta på oss fula band med namnlappar hängandes. Jag kände mig då som en kines i sverige trots att jag är svensk. " Svensk kines på arlanda" kunde man just i det ögonblicket kalla mig. Tanten i incheckningen var tjurig och jag tror inte hon tyckte om mina föräldrar för  senare när jag skulle dra in till gaten så stod hon där igen och sa kommentaren " har du lyckats fly från dina föräldrar nu" när jag stod där i kön , dock det hon missade var ju att dom  var precis efter mig så efter den "roliga" kommentaren blev hon lite paff och tyst. Dumma tant !
På Arlanda hade vi sedan för mycket fritid så då kastade jag bort lite pengar på snyggt orange´t läppstift, bok om Patty Smith´s liv, tidningar och massa annat kraffs. Under väntetiden konsumerade jag också lite gravad lax som nog var den godaste laxen jag testat. Väl på planet sov jag som en stock och efter några timmars sömn var jag i Kina.


Klockan var tidigt i Kina men sent i min svenska kropp. Flygplatsen var enorm och därefter satt vi på vår buss på g till OS-byn.
Såg en skata  vid "fågelboet" och då kändes det nästan som hemma. Losta kineser försökte sälja små drakar till oss men vi stack in till arenan och kom undan.
Jag är utan min mobil här i kina och det känns stundtals brutalt, jag som är så van att spamma folk med sms och samtal kan inte just nu göra det. Lär nog ha tänkte tanken "ska skicka sms o berätta det här" hundra gånger om redan nu. Har helt enkelt förstått att mina vänner, gamla som nya betyder hur mycket som helst för mig.Utan dom är inte jag jag, och inte är jag sådär pratsam och glad som när jag är med dom.

Coola moppar har dom här i kina om ni inte visste det redan, eller ah, moppar och moppar, vissa är lite  tunna moppliknande fordon och andra är eldrivna cyklar.
Vissa har vagnar där bak, typ som flakcyklar, andra  ser helskeva ut. Kineserna lastar på allt på sina flak, ibland har dom tio stora kartonger, andra har ett gäng blommor, några barn eller massa stockar och en motorsåg. Ingen har hjälm heller, så allt känns hundra gånger så farligt än vad det kanske hade varit med en hjälm på sig.


Dom äter ju med pinnar här, och jag har nog en dåld tallang. Jag kan faktiskt äta med dom, och det förvånade mig väldigt när jag satt där vid matbordet och skulle äta. Maten är  god och väldigt speciell, inte alls som kinamaten där hemma i svealand. Men den är rolig och varierande, förstår dock inte hur kinserna kan vara så smala!


Hotellet jag bor på är helt okej, vi råkade dock gå vilse när vi gick i trapporna istället för att ta hissen och under ett ögonblick kändes det som om jag var med i en the grudge-film. Vi lyckades helt plöstligt hamna i ett personalrum i källaren och en kines utan engelska hjälpte oss där ifrån. Hotellet ligger vägg i vägg med ett stort köpcenter som jag än så länge inte hunnit undersöka så väl, det kommer när jag har tid. Men det jag sett än så länge är nice, fina saker och bra resturanger.

Toaletterna är väldigt varierande också, vissa har bara hål och det tycker jag är äckligt. Såg en tant ramla ner i ett idag och det såg inte allt för fresht eller skönt ut!