nattet

Det fanns en tid då allt var perfekt.
Vi växte i harmoni, tillsammans och ljusa dagar var något som alltid var nära.
Ibland regnade det, men det regnet var styrkans regn och det gjorde oss bara starkare.
Tiden gick och molnen kom.
Människorna började springa omkring bland oss, och vi blev allt mer slitna när det plötsligt sa poff.
Det som en gång var glädje flög iväg i vinden och nu vet vi aldrig om vi hittar tillbaks till varandra.
Vi var två maskrosor på en äng.