Jag önskade att jag kunde beskriva hur vackert ett piano är.

Kramade mamma hejdå, sen somnade jag om.
Lunch på stan med pappa och kusin.
Pratade seriöst och sedan åkte jag hem till min hund.
Hon har blivit gammal, hör nog dåligt och förstår inte riktigt vad man säger.
Stod i fem minuter och sa "kom ut" men hon fattade noll och satt bara kvar där vid tröskeln som hon alltid gör när man går hemifrån.
Lämnade punkad cykel sen testade jag på att brumma lite.
När jag kom hem kokade jag mer kaffe och satte mig vid pianot en stund.

Pianon är vackra, hur kunde jag glömma bort det.
Nu pendlar jag mellan Håkan och pianostycken.
Livet är skönt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0