nattet

Jag fick för mig att lyssna på vad Lasse hade att säga.
Vädigt simpla ord, fraser. Vardag.
Försöker hitta något som jag vill sjunga på.
Det är som om rösten blåst bort och inte riktigt kan, vill, finnas.
Frustrerande.
Kan det inte bara låta och kännas bra?
Jag tror rösten gått och gömt sig.
Är det meningen att det ska vara så?
Spöken på dagen, spöken på natten. Dom lämnar mig aldrig.
Tänk att så mycket onödigheter kan fylla min hjärna med idioti.
Jag vill ha dom gamla gatorna, de gamla dofterna och de flimmrande lamporna som speglas i de enorma vattenpölarna.
När jag går förbi.