Vinden slänger med mitt hår, snart ser jag ut som en vildvuxen buske. I pappersmuggen guppar det svarta kaffet runt. Tänk att livet är så vackert och jag, jag glömmer bort det ibland






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0