Kvällar då fåglarna inte längre kvittrar utan skriker.

Jag minns när jag satt där i hammocken och drömde mig bort.
Jag väntade på dig.
Och genom åren var du som jag kallar "dig" olika personer.
Vissa väntar fortfarande, precis som jag.
Och andra har hittat dig.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0