gamla promenader i vattenpölar

Det finns faktiskt något som jag saknar och det är mina höstpromenader hemma i Västervik.
De promenaderna är så mycket mer än bara promenader.
Det finns så mycket känslor, så många minnen.
De flesta var jobbiga och regnet som föll ner på mig var det som fick dem att försvinna.
 
Som vanligt när hösten kommer får jag samma känsla och jag vill faktiskt bli därnkt av regnet och se gatulyktorna speglas i marken.
Det är något magiskt.
Något som inte går att beskriva.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0