nattet

Efter att alla hade lagt sig för att sova så smög jag mig ut i natten för att njuta av den friska luften.

 Dom där inne i den röda lilla sjöboden snoozade gott och högt och befann sig nog i drömmarnas land.

Jag däremot var klarvaken och det kändes inte som om jag skulle få en blund på hela natten.

Smygandes på grusvägen tog jag mig till dansbanan som var tom på både folk och myggor och där satte jag mig i lä för att njuta av fullmånens ljus och dess spegelbild i havet.

Alldeles tyst var det och inte ens vågornas sus när dom träffade piren hördes.

Det är något med fullmåne som gör mig helt laddad i hela kroppen och som gör det omöjligt för mig att sova.

 När jag satt där på dansbanan kände jag mig inte ensam utan det fanns en känsla som gjorde att alla tomrum fylldes. Visst, jag skulle inte ha tackat nej till någon som gjorde mig sällskap där i månskenet men jag fick nöja mig med det som fanns, inget.

Kanske att du någon gång om en månad eller så, sitter där bredvid och gör mig sällskap ?

Jag satt nog där i några timmar i alla fall och tillsist blev det för kyligt för att sitta kvar så jag traskade hem i morgonljuset och kröp ner i min lilla säng i det lilla skrymslet som var varmt och skönt och där somnade jag när natten hade blivit dag och månen hade gått och lagt sig.

Solen lyser idag och det gör den inte hemma hos er eller ?

Jag sitter just nu ute i den sköna solen och ser ut som ett hiffsetriffs pga. all blåst som finns här nere vid havet.

Det luktar värme och det luktar salt och de tyska turisterna yrar omkring här med varsin glass i handen och guideboken i högsta hugg. Jag vet inte riktigt vad dom söker efter men dom verkar vara väldigt intresserade av våran lilla sjöbod och ska alltid ha timingen att stå och kolla in i fönstret när vi äter lunch.

Mer än tyskar finns det ju är ju självklart stockholmarna som har gått i hamn med sina fina och välskötta segelbåtar. Dom cyklar runt på såna där fula små cyklar som ser ut att kapsejsa vilket ögonblock som helst när dom tjocka stockholmarna sätter sig på dom. Den yngre generationen kör på långboard eller skateboard istället och finner nog det här landskapet väldigt tråkigt som är nästan helt platt.

Vi får inte glömma de människor som bor här heller. Dom är in alla storlekar och av alla slag. Vissa är långa andra är korta några är smala och andra är tjocka. Det är en minimal by det här och alla känner varandra eller snackar i alla fall skit om varandra. Många av dom som bor här kan man nog kalla för riktiga Original.

Våran sjöbod har blivit som något slags drop-in och man får aldrig en lugn stund. Antingen är folket som kommer hit sugna på kaffe eller så kommer dom och lämnar fikabröd.

Ganska fint när man just är sugen på en kanelbulle eller något annat gott.

Torhamn är en riktigt charmig liten by som nog alltid kommer vara sig lik om den inte blir invaderad av för många stockholmare.

Nu har jag varit här i Blekinge  i fyra dagar och jag har nästan fullt upp hela tiden.

Antingen ska vi vara här eller där eller så kommer det någon och knackar på dörren.

Jag sover i en alldeles för liten säng här i sjöboden och till och med jag som är så kort får känna på hur det är att vara för lång. Mina fötter sticker ut från sängen och man kan knappt vända sig om. Inte nog med att jag inte får plats i den , min hund ska ju absolut ligga på mina fötter också och göra sången trängre.

Vädret här är väldigt skiftande men jag tar lite promenader när som i alla fall.

Det är väldigt svårt att sitta inne när det åskar och det blåser massvis , man ser blixtrarna lysa upp både himmel och hav och allt känns sådär laddat och befriande på samma gång.

 Jag tvungen att ta mig en promenad nu när det var fullmåne och det blåste så mycket att nästan träden bugade sig för stormen. Inte en enda människa var nog ute förutom jag och att sitta på en brygga själv med en cigarett i handen är nog en känsla  man inte upplever allt för ofta.

Jag älskar verkligen det här stället och jag kommer nog aldrig glömma bort det förhoppningsvis.

Jag har lyckats träffa massa sysslingar vilket är väldigt kul

Några är från Uppsala och en av dom spelade massa fotboll, den andra ska dra till Hawaii och hjälpa folk, den tredje var i trotsåldern och var för cool för att prata och sen den fjärde som håller på att designa ett klädmärke.

Jag känner mig alltid lika välkommen hit och släkten Bergquist & Karlsson tar verkligen hand om mig.

Jag lyckades komma i kontakt med dom för några år sen när jag och emma hade tråkigt och hörde att någon hade fest. Vi gick dit och jag presenterade mig som deras syssling och sen dess har hängt ihop varje sommar.

Det är Fest här ungefär varje dag om man nu känner för det och dom snålar inte på det hemmagjorda vinet eller spriten från Polen. Ett härligt gäng som jag verkligen gillar.

Imorgon ska vi på bodycake-fest och äta mig tjock på degklumpar med lite grisrumpa i !

Dom pratar konstigt här och ibland låter det som ett annat sorts språk.

Ett fult språk dessutom, men det kan inte dom hjälpa!

Jag sov bort nästan halva dagen som jag brukar göra nuförtiden sen glömde jag bort att äta utan drack tre ölglas med kaffe istället.

Bara för att det händer så lite i Västervik åkte vi till den stora metropolen Gamleby och beblandade oss med tyskar i fiskarhattar som chillade på hammarsbadet.

En dryg tjej jobbade i kiosken och det tog för lång tid att köpa en glass än vad det borde göra.
Äntligen fick jag och emma var sin Calipo att smaska på och det var efterlängtat. Inte någonstans i Borlänge fanns det att köpa.

Regnet öste ner men vi var glada ändå.

Vi åkte hem och Tobie hade ont i magen och vi trodde det var något farligt.

Jag tog mig ner till stan och där var Sahara fullt med snygga brudar. Vi käkade god mat och firade Antonia för att hon äntligen skulle fylla 18.

Efter att ha suttit där i några timmar och haft det trevligt blev det att träffa supersega emma som rullade nerför stadens gator.

Vi hade våran öl tillhands och hittade ett perfekt ställe att dricka upp dom på. Vi hittade några sprayburkar och lekte gangster i några minuter.

Människorna på stan var äldre än vanligt och alla var fulla som småbarn som tagit sin första fylla.
Dom skrek, dom kröp och var allmänt pinsamma.

Vi mötte upp Stockholmarna som precis kommit till Västervik och dom var väll inte speciellt imponerade av Staden.

Eric, min plastkusin var trevlig och var som en vanlig människa men resten av folket var lite speciella och dryga till en viss del.

Dom klagade på allt och såg inte skillnad på en groda och en mus.
Emmas förslag var att sätta den tråkigaste av dom alla på en buss och skicka hem henne till Stockholm på direkten.

Jag och emma hittade oss en brygga som var perfekt för oss. Elvismusik i bakgrunden och lite mer öl tillhands.

Kvällen slutade på stockholmarnas segelbåt där vi bara satt och gungade lite fram och tillbaka och pratade om ingenting alls.